tisdag, maj 31, 2005

Vårdnadskommitténs betänkande

Vårdnadskommitténs betänkande avseende separerade föräldrars framtida vårdnad av barn förväntas motverka sunda familjeideal. Kommitténs förslag påstås förhindra att dömda våldsverkare ges delad vårdnad av vuxna pars gemensamma barn. Mot bakgrund av att kvinnliga våldsverkare sällan återfinns i aktuell brottskategori omfattas nästintill bara män av tilltänkta lagförslag. Nämnda lagförslags innebörd kan vid en ytlig betraktelse förefalla vara av godo. Föräldrars inbördes problem och en enskild förälders destruktiva beteende måste förhindras påverka berörda barn. En djupare eftertanke ägnas dock lagförslagets långsiktiga konsekvens. Domstolarnas spekulativa domstolsförfarande och domstolarnas naiva tilltro till kvinnans oförvitliga agerande kan medföra att en pappas delade vårdnad avgörs i avsaknad av existerande bevis. Aktuell lag används i värsta fall såsom vapen i en maktkamp mellan respektive kön snarare än såsom metod att trygga enskilda barns tillvaro.

tisdag, maj 24, 2005

Radikalfeminism

Kristdemokraternas vice ordförande Maria Larsson kritiserade i en interpellation regeringens jämställdhetsminister Jens Orback. Larsson påtalade Orbacks bristande kompetens och anmärkte på ministerns verklighetsfrämmande analys av kvinnornas levnadssituation. Larsson framförde kritik mot regeringens finansiella stöd till Riksorganisationen för kvinnojourer, ROKS. ROKS:s desinformation motiverade regeringen att avstå terapi åt manliga våldsverkare. Därmed bidrog ROKS och Sveriges regering till att underlåta en prevention av kvinnomisshandel. Orbacks föregångare, Margareta Winberg, inkluderade även nämnda suspekta organisation i Sveriges nationella råd för kvinnofrid. ROKS utges vara kvinnornas organiserade representation i nämnda råd, trots att organisationens onyanserade betraktelse av nuvarande tillvaro ingalunda anses vara kvinnojourernas, tillika kvinnornas, gängse betraktelse av aktuell tillvaro. Vidare menade Larsson att skattemedel borde avsättas till kvinnojourernas lokala verksamhet och inte såsom idag bekosta vilseledande feministisk propaganda.

torsdag, maj 19, 2005

Asyl- och invandringspolitik

En konsekvens av Sveriges misslyckade asyl- och invandringspolitik förväntas bestå i en nedmonterad välfärd. Finansminister Per Nuder deklarerade idag i ett tal vid Statistiska centralbyråns, SCB:s, demografidag att utlandsfödda medborgares sysselsättningsgrad måste uppgå till infödda svenskars sysselsättningsgrad ifall nuvarande välfärdssystem ska bevaras. Regeringens misslyckade integrationspolitik tycks därmed tillfoga Sverige avsevärd skada avseende framtida välstånd. Ingenting tycks indikera på en ökad sysselsättningsgrad bland landets utlandsfödda medborgare i ett framtida Sverige, utan tvärtom förutspås tilltagande segregation mellan landets utlandsfödda och infödda medborgare. Nuders utspel upplevs också bekräfta en väl etablerad politisk lögn gällande förda asyl- och invandringspolitiks påstådda ekonomiska lönsamhet. Initierade medborgare genomskådade förvisso nämnda lögn omgående, men en enad politikerelit vägrade länge erkänna problem förankrade i svensk asyl- och invandringspolitik. Utlandsfödda medborgare ska inte skuldbeläggas med anledning av nämnda problem, utan all skuld måste påföras riksdagspartiernas medlemsklientel och Sveriges ledande opinionsbildare.

måndag, maj 02, 2005

Homosexuella par och adoption

Homosexuella medborgare nekas adoptera barn av respektive adoptivbarns ursprungsland. Sveriges liberala politikerelit besväras givetvis av nuvarande situation, vilket ingalunda upplevs förvånande med tanke på liberalismens åsidosättande av barnens välbefinnande till förmån för vuxna medborgares påstådda rätt till individuell frihet. Sveriges riksdag tycks ignorera såväl svenska medborgares som utländska folks negativa attityd till att medborgare hemmahörande i en homosexuell parrelation tillåts adoptera barn. Brottsförebyggande rådet, Brå, och Forum för levande historia publicerade 2004 en rapport gällande 10 599 skolungdomars attityd till nämnda adoption. En majoritet av skolungdomarna ställde sig tveksamma eller negativa till aktuell adoption. Sifo genomförde 2001 en opinionsundersökning på uppdrag av Göteborgs-Posten, vars resultat visade på att 56% av alla tillfrågade ställde sig negativa till att homosexuella borde få adoptera barn. En betydande andel, 12%, uppgavs vara tveksamma till aktuell adoptionsform. Regeringen tillsatte 1999 en kommitté, vars ändamål delvis syftade till att utreda adoptionsländernas ställningstagande i aktuell fråga. Man tillfrågade inte mindre än 25 länders beslutsfattare och hela 17 länders makthavare besvarade kommitténs frågeställning avseende respektive lands syn på homosexuella pars rätt att adoptera landets barn. Samtliga svarande avvisade föreslagna adoption. Övriga länders uteblivna ställningstagande förklarades utgående från frågans kontroversiella art. Ett officiellt ställningstagande fanns således i somliga fall inte att finna med anledning av att aktuell fråga överhuvudtaget inte återfanns på berörda länders politiska agenda. Mot bakgrund av ovanstående statistiska undersökningars entydiga resultat anses nuvarande riksdagspolitiska acceptans gällande homosexuella medborgares rätt att adoptera barn vara föga demokratisk förankrad. I adoptivbarnens respektive hemland återfinns ett kompakt motstånd mot svenska statens förda politik avseende adoption. Utgående från aktuella fakta upplevs liberala partipolitiska sympatisörers floskelbetonade medborgarrättsliga retorik sakna stöd såväl av en merpart av Sveriges ca sex miljoner röstberättigade medborgare som av övriga länders miljoner, måhända miljarder medborgare.

Min egen åsikt i ovannämnda ärende åskådliggörs väl via Adoptionscentrums remitterade svaromål till regeringens tillsatta kommitté med uppgift att utreda aktuell fråga:

"Adoption kan aldrig vara en rättighet för vuxna. Vårt svar utgår från Konventionen om barns rättigheter (Barnkonventionen) och Adoptionscentrums policy. Policyn fastslår klart: Barnets intresse skall alltid vara utgångspunkten vid en adoption. Ett föräldralöst barn skall i första hand ges en ny mamma och pappa."

söndag, maj 01, 2005

Sex och politik

Antalet registrerade fall av sexuellt överförbara sjukdomar har ökat påtagligt i landet under det gångna året. Ökningen av antalet registrerade könssjukdomar kan delvis tillskrivas bristen på informativ verksamhet i upplysande syfte riktad mot framförallt unga vuxna. Regeringen bör också anses ansvarig med anledning av den sexualsyn som förespråkas i samhället. Politiskt motiverade initiativ föranleder en förändrad attityd gällande sexuellt levnadssätt bland landets medborgare. Avsikterna bakom en förändrad attityd är inte enbart goda. Visserligen kan måhända tidigare förbud och inskränkta förhållningssätt vara av ondo, men regimens propagerande för förändring är troligen även av annan anledning. Ett mer lösaktigt förhållningssätt i mellanmänskliga relationer bland landets medborgare möjliggör svek och svartsjuka personer emellan. Detta medför en ökad påfrestning och ett utökat antal fall av missförhållanden bland svenska familjer. Följden blir många gånger plågsam för respektive part i en relation. Framförallt plågas ofta barn såsom en direkt konsekvens av en icke fungerande vuxenrelation. Splittrandet av familjeband medför en tillvaro av ensamhet och ökad utsatthet bland medlemmar av en tidigare familjekonstellation. Den ekonomiska konsekvensen kan ofta också vara påfrestande i form av ökad ekonomisk utsatthet. Ensamstående svenska kvinnor med barn utgör landets mest ekonomiskt utsatta grupp. Av nämnda anledningar och fler därtill, medför regeringens förmedlade attityd i nuvarande sexualdebatt ett mer ängsligt, oroligt och splittrat folk. En utsatt medborgare i avsaknad av ekonomisk och social trygghet är givetvis enklare att kontrollera och indoktrinera i ett samhällssystem. Familjens ekonomiska trygghet ersätts med bidragsberoende, vilket delvis utnyttjas för kontrollerande ändamål. I motsats till förda resonemang utgör ett folk, vars sammanhållning grundas i flertaliga, stabila och sunda familjekonstellationer en buffert mot en påtvingad samhällsförändring. Ett samhälle med familjen som grund kan utgöra en reell opposition mot landets regim. Via omintetgörandet av parrelationen försätts familjens oppositionella kraft i sank. Det medför att endast den politiska oppositionen kvarstår såsom motstånd mot aktuell regims förda politik. I Sverige är den politiska oppositionen skickligt kontrollerad av Socialdemokratiska partiet. Oppositionens enda chans till makttillträde följer av att landet tvingas utstå en svårare ekonomisk kris. Med anledning av en sådan situations utgångsläge är det svårt att tilltala väljarna i tillräcklig utsträckning för att erhålla stöd för ytterligare en mandatperiod. Regimvänliga medborgare kan förnöjt beskåda samhällssituationen medan regimkritiska medborgare rimligen oroas över rådande samhällssituation. Jag har inte för avsikt att fördöma eller berömma nuvarande maktutövning. Tvärtom vill jag bestämt hävda att valet av politisk åsikt är ett personligt val och ingen politisk åsikt kan vara varken riktig eller felaktig. Oavsett val av åsikt och därmed inställning till nuvarande situation, bör Socialdemokratiska partiet ges beröm för skickligt utövat maktspel. Ett faktum är omöjligt att förneka oavsett politisk åsikt, den svenska socialdemokratin är tveklöst bäst i ett avseende, nämligen att vinna riksdagsval.
Resonemanget kan tyckas en aning långsökt utgående från inledande anförande. Men såsom påtalats är ökningen av sexuellt överförbara sjukdomar en visserligen långtgående, men ändock direkt konsekvens, av regeringens politiska taktik. Min åsikt kan tyckas väl konspiratorisk, men man bör ha i åtanke att en statslednings maktutövning ytterst sällan är planlös och ogenomtänkt.